Koppning har sitt ursprung i den traditionella kinesiska naturläkekonsten. I den västerländska medicinen användes koppning redan på 1600-talet, t. ex. i Sverige och Finland. I det gamla Grekland beskrevs metoden för första gången av bland andra Hippokrates.
Vid koppning skapas ett undertryck i en kulformad glas- eller plastbehållare genom att man värmer luften i behållaren så att luften förbrukas och ett vakuum uppstår. Behållaren sätts på huden och genom undertrycket stimuleras underliggande bindväv, muskler, nervvävnad och organsegment, vilket anses bidra till nivåreglering av det fysiska och psykiska energiflödet.
Gifter som lagrats i bindväv och fettceller skall med metoden filtreras och avskiljas från kroppen via lymfbanorna.
Vanliga problem som behandlas:
⚕ Inflammatoriska processer i t. ex. lungor, nerver och tonsiller
⚕ sjukdomar i inre organ såsom galla, lever och njurar
⚕ sjukdomar i rörelseapparaten som ryggsmärtor och ryggskott, kroniska sjukdomar, t. ex. högt blodtryck, mjukdelsreumatism och kronisk huvudvärk